söndag 26 september 2010

Carlgren och Marton, del 3. Inlägg 2.

Carlgren och Marton skriver om att i och med att alltfler går i skolan längre har lärandet i vardags- och arbetslivet blivit alltmer osynligt. Formella kunskaper räknas som högre framför den som har lång erfarenhet, t.ex. en skolforskare är mer expert på skolan än en lärare.
Människor skaffar sig formella kunskaper för att kvaliteten på verksamheter ska höjas - men även erfarenhet från en verksamhet betyder mycket, som många gånger inte kommer fram. En kombination av formell kunskap och av erfarenhet måste ju vara det optimala - ett samarbete mellan dessa parter för att nå bästa resultat, då ser man ju verksamheten ur olika perspektiv.

Det kollektiva kunskapsarvet. Jag anser att man behöver både "gamla" och "nya" kunskaper. Viktigt att man inte "tappar bort" kunskaper som tidigare generationer kommit fram till och lärt sig. Man kan skaffa sig ny kunskap med hjälp av ärvd kunskap.

"Skolan mitt i byn". Skolan får uppdrag av kommunen, t.ex parkskötsel. Det blir ju lite som förr i tiden men jag tror att det kan vara bra, då får man ju andra erfarenheter också. Även om man behöver arbeta på ett annat sätt i skolan i framtiden måste man ha traditionella ämnen som Sv, Ma, Eng, Hi, Re, Sh.

Enligt Carlgern och Marton kommer morgondagens lärare bli både bättre på lärande, och på hur människor som förstår och respekterar varandra formas. Det låter ju bra!

Carlgren och Marton, del 3. Inlägg 1.

Vad jag kommer att fundera på är.... kommer man att "utrota" förskollärarna på samma vis som man gjort med barnskötarna? Eftersom kompetensen hela tiden ska öka inom förskola och skola. Visst tycker jag också att det ska vara utbildad personal, förstå mig rätt, men kommer man i framtiden hellre anställa en lärare istället för en förskollärare för att höja kompetensen på förskolorna (om det nu är en högre kompetens - utbildningen är ju lika lång men statusen är ju högre för lärare än förskollärare). En annan sak är ... när ska man hinna med att utöva allt man lärt sig och som man vill göra med barnen när bara barngrupperna blir större och större? Det är något man kan fundera över.

onsdag 22 september 2010

Lärare av i morgon, del 2. 2:a inlägget.

Tänker på vilken skillnad det är på hur olika lärare lär ut samma sak (t.ex. bråktalen). Alla lärare vill väl göra sitt bästa för att eleverna ska förstå och tycka det är intressant och spännande, ändå skiljer det så mycket på undervisningen. Eleverna får olika förutsättningar beroende på hur läraren, gruppen och man själv fungerar.
En lärares uppgift är att bidraga till att eleverna lär sig. Hur det görs på bästa sätt är en svår fråga, som beror på många förutsättningar som resurser, material m.m.
Jag tror det är bra med en gemensam genomgång med läraren och att eleverna senare ibland kan arbeta i grupper och fördjupa sig i olika grenar i ämnet, och ibland arbeta själva. I vissa ämnen kanske det är lite svårare men att man där arbetar på lite olika sätt, mer anpassat för varje individ eller liten grupp. Några har kanske lättare för att "leka in" vissa kunskaper. Men allt beror ju som sagt på många olika förutsättningar bl.a. hur gruppen ser ut.

Carlgren och Marton, Lärare av i morgon del 2. 1:a inlägget.

Efter att ha läst Lärare av i morgon får man många tankar i huvudet. Men att alla ska lära sig allt är jag lite tveksam till, hur skulle det gå till?
I alla situationer utgår och värderar man utifrån saker och erfarenheter man varit med om tidigare.
Ett stycke jag fastnade för i boken var..." Vi uppfattar saker och ting på olika sätt. Vi förmår att hantera ett begränsat antal olika aspekter, och olika människor urskiljer och fokuserar olika kombinationer av aspekter och olika relationer mellan dem. Därför ser vi samma situation på skilda sätt."
Ett tankeexperiment som stod i boken var att om var och en av oss var lika lyckliga hela tiden, skulle inte lycka finnas. Vi skulle inte kunna urskilja det. Man måste ha tråkigt ibland för att kunna uppskatta att ha roligt!

torsdag 16 september 2010